Saras Dagbok

Jag vill bara börja med att säga hur jävla glad jag är att jag har dig, att du står där i vått och torrt och tar min skit. Att du kan svälja min skit utan att bli deprimerad eller arg. Att du kan ta mitt heta temprament utan att ge mig en utskällning. Att du har stått där i 10år snart. Förstår du hur många år de är? Förstår du hur mkt vi har hunnit med? Hur mkt sjuka grejer vi har gjort? Och att dom forts, de känns helt jävla sjukt. Jag vet att vi gjorde mkt sjukt när vi var yngre men inte fan trodde jag att du skulle gå med på mina impulsiva psykogrejer än idag. Du är du och de är de som är de allra bästa med dig!

Du har varit med i mitt stormiga förhållande, hållt min hand när jag har flyttat framochtillbaka. Dagen när mitt förhållande tog slut på riktigt när jag inte kom upp från köksgolvet, då skällde du inte på mig, sa inte att jag var dum i huvudet eller klagade utan du gick och hämta en filt. Du satt där med mig och drack champange och rökte cigg efter cigg. Du försökte svara på mina frågor, försökte få mig att förstå när de var som allra jobbigast.

Du har varit med i mitt stormiga familjeförhållande, hjälpt mig packa väskan och bäddat en madrass på golvet i ditt rum när jag har behövt. Öppnat din dörr och låtit mig bo hos dig. Va skulle jag tagit mig till utan dig och din familj? Ni är bland de viktigaste jag har och hos er är en av dom få ställen jag verkligen känner mig hemma på.

När alla vände mig ryggen och bad mig välja stog du kvar in i de sista. Så många tårar du har torkat i telefonluren, de går inte ens att räkna. Jag vill dela min tid och mitt liv med dig föralltid. Jag vill se oss gå där tillsammans med varsin barnvagn eller sitta och uggla på äldreboende och prata om vädret. Jag vill stå där på ditt bröllop och torka dina glädjetårar för du är den bästa vänner man kan ha.

Jag älskar att du blir jätte orolig när jag skickar iväg ett sms och säger att vi inte kommer träffas på en hel dag, jag älskar att vi bara kan ha skit tråkigt tillsammans.

De bränner i mitt hjärta att se dig må dåligt, jag sympati deppar och bryter ihop åt dig. Jag oroas åt dig men vet att ALLT kommer lösa sig tillslut för starkare människa än dig går inte att hitta. Du tror att du är svag, att du inte kommer klara allt men jag VET att de kommer du göra.

Jag älskar dig av hela mitt hjärta och du kommer alltid ha en spec plats där.
Hanna Maria Edvardsson, du är ngt alldeles speciellt för mig.

Jag vet att såna här inlägg kan bli helt fel, de kan få fel respons på mina andra vänner. Men de här har inte alls med dom att göra eller att göra med att jag tycker om ngn mer än ngnannan.