Insett.
De tog mig all min kraft, min styrka, liter vis med tårar, sönder slagna händer, all min ilska, liter vis med alkohol och många sömnlösa nätter för att komma dit jag är idag. Jag är inte stolt över min väg hit men jag är stolt över den jag är idag. Jag är stolt över att ha tagit mig så långt, stolt över allt jag gått igenom på vägen hit. Jag har krossat många hjärtan men framförallt fått mitt eget hjärta utdraget,trampat på och spottat på. Jag har sakta men säkert plockat upp de igen och bit för bit reparerat de. De tog mig lång tid att släppa min stora kärlek, mitt hjärta,mitt allt på jorden. För ja han var mitt allt, jag levde för och genom honom. De har krävts många förlåt för att vi ska kunna ha den kontakten vi har idag, de tog många arga dagar innan jag bara kunde acceptera en sådan sak som hans msnnamn eller bilder på facebook. De tog många månader innan jag kunde acceptera att de mina vänner sa var sant, att de inte bara varit mitt fel att de blev som de blev. Jag kommer alltid tycka att vårat förhållande var värt ett bättre avslut, att jag var värd ett bättre avslut men jag har också insett att man inte kan dra tillbaka tiden, att han inte kan ändra på de som hänt.
De går inte att räkna hur många nätter jag suttit med ett tangentbord dränkt i tårar och skrivit mail efter mail som jag aldrig skickat iväg. Hur många gånger jag har ropat på hjälp medan de inte stått någonannan än jag själv där att ta mig i handen, ingen kunde hjälpa mig. Jag grävde ner mig i mig själv och drack mängder med vin när ingen visste. Jag spenderade många långa nätter på mitt köksgolv eller med Loi i telefon, den enda människan som lyssnat när jag desperat ropat på hjälp utan att ens kunna prata ordentligt pga alla jävla tårar.
Tårar är ngt som alltid varit jobbigt för mig, tårar är ett tecken på svaghet. Jag gråter väldigt lätt och väldigt mkt, jag är sjukligt känslig och dränker mig själv ofta men känner mig alltid starkare när jag fått gråta av mig.
De jag ville säga med de här var att anledning till att jag är den jag är idag är tackvare de jag fick gå igenom på dom 6månaderna, de var inte bara slutet på mitt förhållande de var även slutet på en del av mig, en del jag hatat i 6år.
Nej, de här är inte för att ngn ska tycka synd om mig eller ngt sådant så spara på såna kommentarer :)
