Matt.

Jag är kluven. Jag är matt, trött, slö och bara så jävla trött på allt. Vad hände med den vänskapen jag inte kunde leva utan? Vart tog vårat "äktenskap" vägen? Hur kom lögner,svek och bråk in i våran smekmånad? Jag kan ta kritik men när de är mina närmsta går de fan rätt in i hjärtat och där stannar de.

Jag lärde mig under gymnasiet att de är bättre att ta skit och hålla huvudet högt än att säga vad man tycker. Öppnar jag munnen får jag bara ännu mer skit, de spelar ingen roll HUR jag uttrycker mig. Jag har haft attityds problem, haft kompisar som lämnat min sida men nu är jag fan 19år. De börjar bli dags för mig att inse vilka jag vill ha vid min sida och vilka som lika bra kan gå.

Jag måste lära mig att engagera mig i rätt saker och skita i andra! Vänner som kommer och går, vänner som kanske igentligen inte bryr sig om mig?

Jag tänker inte klaga, jag känner bara att jag är så jävla kluven just nu och att dränka sig i badkaret lockar ganska mkt.

Malin, Jag orkar inte. Du får välja nu, antingen har du mig eller inte. Jag älskar dig men jag är trött på bråk.

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback