Tidig morgon.
"Eller så är du bara tyst" Japp, jag sa det. Och jag menade det mkt väl. För att börjar trycka ner mig ännu mer mitt i det här, det var bara droppen som fyllde glaset. Först när jag var nere och ledsen över en sak och du kläcker "Men Sara, skyll dig själv" då var de tillräkligt, då tappade jag allt förtroende.
Jag är så jävla trött,så matt och så slut. Var i min gamla lägenhet igår, i mitt gamla hem. Min matta låg kvar på golvet, min spegel hängde kvar på väggen i hallen. Kylskåpet som jag gjorde om till svart, var fortf svart. Det väckte en hel del minnen, mkt bra men mest dåliga. Nätterna jag tillbringade gråtandes innanför dom där 4 väggarna, natten då de var slut på tårarna och jag packade väskan. Det var som att mina saker fattades där, som att Grumpy fattades. Jag kännde mig inte hemma där och har nog aldrig gjort de heller. Men jag tillbringade 8månader av mitt liv och 8månader av mitt förhållande innanför dom där 4väggarna.
