Mardröm
Hatar att drömmarna kommer tillbaka, varför?
Drömmde om de igen..Att jag ensam stog öga mot öga med mrs R(Ni som känner mig vet vem jag menar) och hon ber om hjälp, ber om råd och tips och jag ger henne det. Jag tycker synd om henne och säger hur jag gjorde, hur jag hanterade honom. Skulle jag göra det om drömmer blev verklighet eller skulle jag skratta henne rakt upp i ansiktet? Jag vet faktiskt inte, jag är alldeles för jävla snäll.
Jag drömmer att vi sitter och äter middag, att jag ingående förklarar vårat förhållande. Att jag förklarar hur jag kände, hur jag mådde. Jag skulle aldrig dela med mig av min värld för henne. På midsommar ville jag kasta henne i vattnet och hoppades att hon skulle drunkna.
1år har gått, 1jävla år sen hela min värld slogs i spillror rakt framför ögonen på mig. 1jävla år sen hela min värld såg mig i ögonen och fullkomligt sket i om jag gick under eller klarade av att stå kvar. Du visste hur känslig jag var, hur lätt jag hade för att just gå under. Eller visste du innerstinne att jag skulle stå kvar här? Att jag skulle klara även det?
Jag vet, 1år va fan släpp det! Men den tiden är en del av mig, den är en del av den människan jag blivit. Det är ngt jag kommer leva med hela mitt liv, ngt som jag aldrig kommer glömma.
Jag blir inte längre illamående och yr av att se ditt namn på telefonskärmen, jag blir inte längre arg och konstig av att höra din röst i min telefon.
